Att segla Formula ska inte vara tyngre och jobbigare än att segla någon annan typ av vindsurfingbräda, visst seglet är tyngre att bära ner till vattnet och att dra upp men sen handlar det bara om att balansera krafterna. Anledningen till att det inte är tyngre att segla en Formula med 11kvm segel än en freeridebräda med 7kvm segel är att formulan är så mycket bredare och det ger dig och din kroppstyngd så mycket mera hävarm över riggen. Med rätt balans i trimmet behöver man inte kämpa och ta i speciellt mycket med muskelstyrka. Har man sedan rätt teknik är det endast de stora muskelgrupperna som jobbar, dvs. benen. Segling blir lätt, rolig och som en bonus även snabbare! Känner du att du inte riktigt är där än? Då kan denna guide vara någonting för dig!Jag förutsätter att du redan kan vindsurfa på en sådan nivå att du är trygg med att stå i fotstropparna och plana ikrokad i hängselen.
Hårdvaran och grundläggande trim
Formula är gjort för racing och därför används bara det ”värsta” materialet vilket innefattar relativt stora segel med många cambers, kolfibermaster och kolfiberbommar. Dock måste man inte alls tävla bara för att man skaffar en Formula och dess tillbehör, men för att få ett lyckat resultat och kunna utnyttja Formulans fina lättvindsegenskaper och stora vindregister är det ett cambersegel av racemodell som man ska använda. Är man ny på detta med Formula kan det underlätta att välja en något mindre segelstorlek. Min rekommendation är ca 10-11 kvm om du har en kroppsvikt på 70-90kg.
Nedan går jag igenom de olika komponenterna i utrustningen och förklarar hur de skall trimmas. Var extra noga med just segeltrimmet då det är en av de viktigaste faktorerna för att seglingen skall bli lyckad.
Masten är kärnan i riggen. Alla racesegel är designade och sydda efter en specifik mast. Olika master har förutom olika längd även olika styvhet, böjkurva och flex. Alla tillverkare använder sig i dag av en relativt jämn böjkurva som normalt kallas ”Constant Curve”. Att böjkurvan är jämn är en sanning med modifikation för om man jämför master från olika fabrikat finner man att det skiljer väldigt mycket. Att använda en annan mast än vad segeltillverkaren anger ger i nio fall av tio ett dåligt resultat. Det kan få alla möjliga oönskade effekter men det vanliga är att tvisten i seglet inte harmonierar med buken. Dvs. att toppen blir för lös och buken nertill för kraftig eller vice versa. Är masten för styv så kommer seglet att bli för stumt vilket hämmar vindregistret, du blir helt enkelt överriggad för fort. Ska du köpa ett begagnat formulasegel se till att rätt mast följer med, alternativt att du redan har rätt mast!
Då dagens formulasegel har extremt stora vindregister klarar man sig lätt med endast en bra rigg runt 11kvm, ska du tävla på högsta nivå bör du ha två, ett runt 12kvm och ett runt 10kvm.
Riggning och Nedhalet är det många som har problem med. Det absolut vanligaste felet i riggningen av ett formulasegel är att man drar för lite nedhal. En förutsättning för att kunna dra så mycket nedhal som krävs är att man har en förlängare med bra (stora) block som tillåter att man trär tampen rätt, dvs. så att linorna inte korsar och nöter mot varandra eller mot kanterna på blocken eller i förlängaren. Billiga förlängare har oftast små och dåliga block samt en design som gör det omöjligt att dra tapen på ett effektivt sätt, dessutom håller de inte för den stora belastningen som blir. Alltså, skaffa en ordentlig förlängare och dra tampen rätt! På www.neilpryde.com och www.hotsailsmaui.se finns det ypperliga guider som visar hur man drar tampen rätt. Med rätt förlängare och rätt dragen tamp behöver man inte vevar och dylikt för att få tillräckligt mycket nedhal. Dock måste man rengöra och smörja blocken ofta på både förlängaren och seglet då sand och saltvatten gör att det snabbt kärvar. Det är inte så krångligt som det låter, vid riggning blåser du bara bort sanden på block och tamp, trär den rätt och sedan sprutar på 5-56 eller liknande. Detta gör jag ungefär vid vart annat riggningstillfälle. Att dra nedhalet kräver lite teknik, gör du fel riskerar du att få ont i ryggen. Så här gör jag: Först ser jag till att alltid ha styrbordssidan på seglet uppåt, detta för att cleatet (det som låser tampen) sitter på denna sida på min förlängare. Ca 50cm från cleatet gör jag en ögla med en pålstek, sedan tar jag min hängselekrok i öglan, raka armar, högerbenet böjt mot botten av förlängaren, lutar mig bakåt så att jag ligger med ryggen på marken och trycker sedan ifrån med benet. På detta sätt finns det ingen risk att göra illa sig i ryggen.
Det står ofta angivet på seglet hur lång masten skall vara inklusive förlängaren (luff) och hur lång bommen skall vara, dessa mått stämmer sällan exakt och ibland kan de vara riktig missvisande så lita inte på dessa mått. Är seglet nytt så kommer det dessutom att töja sig någon eller ett par centimeter. Vidare så riggas olika segel på olika sätt, vissa skall träs på masten med cambrarna på, andra poppar man dit cambrarna efter att man har dragit lite nedhal. Tillverkaren brukar skicka med detaljerade guider hur man riggar och hur seglet skall se ut och vad man skall titta efter för att se att nedhalet är korrekt spänt. Alternativt så finns det på tillverkarens hemsida. Studera dessa guider noga och försök inte ens rigga ditt nya formulasegel utan att ha läst instruktionerna, det blir garanterat fel, tro mig! När man vet hur det skall riggas tar det inte längre tid än att rigga vilket enkelt freeridesegel som helst. Har du ett begagnat segel och inte kan hitta någon guide till just ditt segel, läs några andra så får du ändå ett hum om hur mycket nedhal du skall ha, alternativt kan du följa min enkla guide nedan för att hamna hyfsat rätt med nedhalet.
För att se att jag har rätt mängd nedhal brukar jag titta på hur många lattor som ”faller” när seglet ligger på marken och man trycker ner förlängaren mot marken så att seglet vilar på bommen (toppen och hela akterliket lättar från marken). När du gör detta skall uthalet vara spänt, men bara några centimeter. Nu ser man tydlig hur mycket akterliket tvistar. Det blir ännu tydligare om man hukar sig ner och tittar genom bommen. Från början när seglet knappt har något nedhal så kommer det inte heller att ha någon tvist, den bakre raka delen på alla lattor kommer då att vara parallella med varandra. När man sedan börjar spänna nedhalet så att masten böjer mer kommer du att se hur en efter en av lattorna börjar falla nedåt med början från den översta (första) i toppen. Hur många lattor som skall falla ned beror på hur många lattor seglet har, men det brukar vara ganska normalt att ett formulasegel har åtta lattor och då brukar det vara så att de fyra översta skall falla ned när man har dragit tillräckligt med nedhal. För att sedan fintrimma nedhalet så måste man segla och testa sig fram, men var försiktig och ändra aldrig mer än någon centimeter åt gången. Seglet skall vid planing kännas lätt och stabilt i händerna. I vindbyarna skall det accelerera framåt utan att bli tyngre att hålla i, dvs sidokrafterna skall inte öka nämnvärt, gör de det så är det ofta ett tecken på för lite nedhal. Det underlättar om du har någon att segla emot så att du lättare upptäcker skillnaderna i höjd och fart när du ändrar nedhalet. När du sedan har hittat rätt skall du anteckna hur mycket nedhal du har och hur seglet ser ut när det ligger på marken så att du lätt hittar tillbaka till detta trim nästa gång du riggar. Se till att inte ha onödigt mycket förlängning, spelet mellan blocken i seglet och förlängaren skall vara så litet som möjligt (Gaastra och Mauisails har satt blocken högre upp i seglet så där gäller inte detta), detta för att få ner seglet så nära brädan som möjligt så att du lättare kan stänga till underliket mot brädan. Observera att på ett formulasegel ändrar man i princip aldrig nedhalet när man väl har hittat rätt, oavsett hur mycket eller lite det blåser. Många tror att det går bättre i lättvind med mindre nedhal men det gäller inte för våra stora formulasegel. De är beroende av den kraftiga tvisten för att fungera. För lite nedhal bromsar bara och ökar sidokrafterna vilket försämrar förmågan att glida igenom vindhålen. Har du problem med att pumpa igång med ett löst akterlik använder du fel teknik, mer om det senare.
Uthalet är precis lika viktigt på ett formulasegel som nedhalet är. Dock är uthalet något som man ändrar ofta och relativt mycket till skillnad från nedhalet. Därför är ett uthalstrim nästan ett måste så att man lätt och snabbt kan justera uthalet på vattnet under segling. Ett nästan lika vanligt fel som att ha för lite nedhal är att ha för mycket uthal. Formulasegel (och slalomsegel) med många cambers skall aldrig riggas med en massa uthal. Seglet har från början sin rätta form och uthalet fungerar mer som en fixeringspunkt än som en sträckmekanism. När seglet ligger på marken så räcker det oftast att spänna uthalet ett par centimeter. Segel som är från ca 10kvm och uppåt skall ha så lite uthal på en kryss att det ligger emot bommen lite grand (förutsatt att bommen inte är utav en extra vid modell med brett bakstycke). När vinden ökar i byarna kommer bommen att ge efter något (även om du har bästa sortens kolfiberbom) och då blir den lite kortare vilket leder till mindre uthal och det är motsatt effekt mot vad som är önskvärt. Detta syns tydligt i form utav att seglet ligger mer mot bommen. Med uthalstrimmet kan man enkelt justera detta genom att dra lite till (detta är en av anledningarna till att man vill ha en sån styv bom som möjligt och använd inte aluminiumbommar på formulasegel). På tävling när man vill gå så djupt som möjligt på undanvinden så släpper man på uthalet så mycket att seglet ligger emot bommen hela vägen fram till hängselelinorna. I gränsvind när det är svårt att komma i gång kan lite extra uthal göra så att riggen svarar bättre på pumpningen.
Lattorna behöver man sällan justera. Är det många små rynkor runt någon lattficka skall du spänna så att dessa precis försvinner. Ofta är det nåt ställe där det är lite dålig passform i seglet mot lattfickan där det kan uppstå någon större rynka, dessa går ej att få bort så överspänn inte lattorna! Var även försiktig med lattspänningen i de översta tre lattorna. Spänner man dessa för hårt så bågnar de av sig själva (de skall alltså vara helt platta) och eftersom det inte är någon direkt spänning i akterliket så högt upp i seglet så kommer de att bågna åt fel håll under segling. Får du inte bort rynkorna på dessa lattor utan att de bågnar, spänn lattan precis så att den inte bågnar och lev med kvarvarande rynkor!
Hängselelinorna är mycket personliga, här finns inget rätt eller fel. En del föredrar korta andra långa. Här måste du testa dig fram. Just därför är justerbara hängselelinor att föredra så att du lätt kan testa olika längder. En annan fördel med justerbara hängselelinor är på undanvinden då man med fördel kan förlänga linorna något så att man kan sitta lite mer i selen vilket minskar risken för kastfall. Personligen föredrar jag relativt korta linor på kryssen, ca 22” långa då jag tycker att det ger mig ett mer upprätt stance och det underlättar även att skota in seglet max. Nackdelen med så korta linor är att man lätt lyfts upp på tå och då är kastfallet nära. Tänk också på att om du höjer bommen så kräver detta också något längre hängselelinor och vise versa.
Placeringen på linorna varierar också lite med tycke och smak men generellt kan sägas att man bör sträva efter en så neutral placering som möjligt så att man inte behöver spilla extra energi på att skota eller hålla hårt i framhanden (som en referens för hur långt bak linorna sitter på en formularigg så har jag ca 85cm från bombeslagets mitt mätt utanpå bomrören till mitt i mellan linorna, detta varierar förstås något mellan olika riggar). Ett vanligt fel är att man inte lär sig hur linorna skall sitta och hur det skall kännas med rätt placerade hängselelinor, laborera därför ofta med att flytta linorna ett par centimeter åt gången och notera skillnaden, du kommer att bli förvånad över hur lätt det blir att segla med perfekt placerade hängselelinor!
Mer specifikt är dock avståndet mellan linorna som skall vara smalt, max en knytnäve i mellan då detta ger bättre känsla och stabilitet i riggen.
Mastfoten skall justeras så att seglet stänger till glipan mellan underliket och brädan. Dvs. att riggen skall luta (rake) så mycket bakåt att seglets underlik snuddar vid brädan. På kryss skall seglet dessutom vara inskotat till mitten av brädan. Glipar seglet, flytta fram mastfoten så att du får mer rake på masten. Är förhållandet det omvända att seglets underlik veckar sig mot brädan, flytta bak mastfoten. Justera max ett par centimeter åt gången. Första gångerna när du inte har en aning om var du skall sätta mastfoten, sätt den i mitten. Vartefter du blir bättre kommer du även att märka att mastfoten har betydelse för hur brädan beter sig. Men det primära är alltid att stänga till seglet mot brädan! Ett exempel på detta är när man börjar bli riktigt överriggad. Då går brädan gärna på rumpan, såkallad tailwalk, vilket inte är särskilt effektivt eller behagligt. Samtidigt när det är så mycket tryck i seglet så får man inte längre ner underliket mot brädan. Flyttar man då fram mastfoten kommer underliket ner samtidig som den framflyttade mastfoten gör att man får större hävarm över fören som då hålls ned lättare. Alltså, håll koll på underliket!
Bomhöjden skall justeras så att den del av bommen där hängselelinorna sitter är i ungefärlig höjd med bröstet när du seglar i planing, ikrokad i selen och ståendes i fotstropparna. Dvs. armarna skall vara vågräta ut från kroppen (den främre armen kommer att peka något uppåt och den bakre något nedåt). Kroppen skall vara rak utan en skarp böj i höften och benen svagt böjda för att absorbera vågor. När man inte planar kommer bombeslaget att vara någonstans i höjd med ansiktet. Det är viktigt att förstå förhållandet mellan bomhöjd och mastfotens placering. Flyttas mastfoten framåt kommer riggen att få mer ”rake” bakåt (vid planing) vilket resulterar i en lägre bom. Om man i detta fall vill bibehålla bomhöjden som man hade innan man flyttade fram mastfoten måste man alltså höja bommen på masten. Bomhöjden har stor påverkar av trycket på benen. Höjer du bommen kommer ger detta mer tryck på bakbenet och vise versa. Att sänka bommen ca 5-10cm är därför effektivt i hård vind då detta ger mer tryck på det främre benet vilket i sin tur hjälper till att hålla ner brädan och motverkar tailwalk.
Fotstropparnas position kan göra stor skillnad på trimmet. Av ren vana flyttar många bak fotstropparna i tron om att detta är bäst och går fortast. Detta är inte sant. Du kan inte segla fort om du inte har kontroll. Det primära är att stå skönt och avslappnat med rätt balans, då kommer farten med automatik. Är du osäker i början var du skall ha dem, sätt dom i mitten!
På kryss är den bakre fotstroppen den primära då mer kraft går genom bakbenet, om du har ett stance på kryssen som innebär att du är kraftigt framåtlutad och det känns som att bakbenet inte riktigt räcker till (rakt bakben, kraftigt böjt framben) då är det läge att flytta fram den bakre stroppen. Är situationen den omvända att du istället får känslan av att du måste luta dig bakåt på kryssen då bör du flytta bak den bakre fotstroppen.
Den främre fotstroppen bestämmer i första hand hur brett du står, justera den så att du står lagom brett, som standard brukar detta vara ca 55cm isär (mätt från mitten av stopparna). Långa personer brukar föredra att stå lite bredare medan korta lite smalare. Den främre fotstroppen har också viss funktion på undanvinden. Om du flyttar fram den får du bättre hävarm mot brädan och minskar på så sätt risken för kastfall, flytta bak den för att få upp nosen mer vilket kan ge bättre flyt i choppiga förhållanden.
Den för Formula unika mittersta bakre fotstroppen eller ”chickenstrap” som den också kallas är till mycket stor hjälp på djupa undanvindar, speciellt i början när man är ny på Formula då den nästan helt eliminerar kastfall. Är man mer rutinerad och tävlar så undviker man den så länge som möjligt då man kan segla snabbare med foten ute i den vanliga bakstroppen, anledningen till detta är att man helt enkelt kan skota in seglet mer. Ökar vinden så att man blir ordentligt överriggad är den ett oumbärligt hjälpmedel även för proffsen, återigen, ingen kontroll, ingen fart!
Fenan är inget som man direkt kan trimma, vill du ha andra egenskaper så måste du skaffa en annan. Ska du tävla eller bara ha riktigt bra prestanda så se till att skaffa en som du vet är bra, den mest beprövade fenan på marknaden är utan tvekan Deboichet R13, ett säkert kort. Den finns i ett gäng olika styvheter och med olika rake men det tänker jag inte gå in på här, det är överkurs. Är man ute efter att tävla finns det egentligen heller inget behov av en kortare fena än 70cm. Så mitt råd är att inte slänga ut en massa pengar på olika fenor, skaffa en bra fena och använd den i alla förhållanden till alla segel. Var rädd om din fena, finishen är viktig, håll den fri från repor och hack, speciellt på den främre delen av bladet då dessa annars kan ge upphov till spinout.
Grundläggande teknik
Nedan kommer jag att gå igenom den grundläggande tekniken för att segla en Formula och för att göra seglingen lätt och effektiv.
Dra rigg, glöm vattenstart på en Formula, har den långa och breda mastfickan fyllts med vatten är enda sättet att få upp riggen ur vattnet att dra rigg. De flesta som testat att dra upp ett segel på 10kvm eller större tycker i början samma sak, nämligen att det är sjukt tungt, eller snudd på omöjligt. Det är det förstås inte! Med lite teknik är det sommarlätt att få upp den gigantiska riggen, det tar bara lite längre tid än med en mer normal rigg. Den vanliga upphalstampen fungerar inget vidare på en formularigg i alla fall inte om den sitter fast nere runt förlängaren som den är designad att göra. Den blir då för kort och ger då en taskig vinkel eftersom formulariggen har lite högre bom. Detta resulterar i att du måste stå vikt som en märla och det är inte snällt mot ryggen! Antingen struntar du i att sätta fast upphalstampen runt förlängaren eller så använder du ett vanligt spännband som upphalstamp (Biltemas blåa spännband är fantastiska för detta ändamål). Fördelen med spännbandsvarianten är att den är så smidig att man kan pula in den i mastfickan efter att man har dragit upp riggen och då hänger den inte och slänger och dessutom förstör den inte aerodynamiken runt seglets framkant som en vanlig upphalstamp gör, porrigt värre! Klipp bort metallspännet och knyt den i bommen. Den bör vara något längre än vad det är från bombeslaget ner till brädan. Nu har du en bra aerodynamisk upphalstamp som inte tvingar dig att stå dubbelvikt, dessutom är den relativt skön för händerna då man lindar den ett varv runt handen. Om inte seglet ligger på rätt sida från vinden vilket det sällan gör, är tyvärr det enklaste sättet för att få det hela rätt att paddla runt brädan med ett ben. När du nu ska dra upp seglet skall du stå med raka armar, något böjda ben, lite svank, och fram med höften. Nu kommer du garanterat inte att skada ryggen. Sedan är det bara att luta dig tillbaka och låta kroppstyngden göra jobbet. Det tar lite tid för det är minst 20 liter vatten som skall rinna ut ur mastfickan genom det lilla hålet i toppen och nere vid mastfoten. Plättlätt!
Pumpteknik är ett lite klurigt kapitel, det är mycket att tänka på och allt skall ske simultant. Träning ger färdighet! Din teknik är direkt avgörande för hur tidigt du kan plana. Börja med att segla halvvind eller något lägre, är det vågor skall du försöka utnyttja dessa och pumpa dig upp i planing på vågens baksida utan att falla av för mycket. En Formula har kort rocker, det innebär att du måste stå väldigt långt bak när du skall pumpa i gång annars kommer brädan att suga fast. Placera den främre foten strax innanför den främre fotstroppen, vinklad ganska mycket framåt. Bakfoten placerar du strax framför den bakre fotstroppen och nästan i mitten av brädan också något vinklad framåt. Det är extremt vikigt att du håller brädan plan i sidled, du får inte trycka ner lovartskanten (den du står på). Tryck med tårna och vinkla vristerna för att hålla brädan plant. Själva pumptagen handlar inte som många tror att rycka så kraftigt som möjligt i riggen, det leder bara till att man rycker ur vinden ur riggen. Effektiv pumpning handlar om att fånga vinden i en harmonisk men kraftig rörelse precis på samma sätt som en fågel gör i sina vingslag, kolla en stillbildsstudie på vingrörelsen så förstår du vad jag menar. Skota in något samtidig som du drar riggen kraftigt mot dig och framåt i en inåtgående kvarts cirkelformad rörelse, detta kommer att generera en stark framåtriktad kraft i riggen som du kompenserar genom att samtidigt trycka ifrån med benen. Kraften från benen skall vara så framåtriktad som möjligt så att du skjuter brädan framför dig upp i planing utan att belasta fenan för mycket i sidled. I slutet av rörelsen skotar du ut och för riggen utåt/bakåt till utgångsläget. Hur snabbt du kan göra rörelsen beror på hur fort vinden fyller i seglet igen efter du har kommit tillbaka till utgångsläget, kollapsar akterliket så gör du en för hetsig tillbakagång för den vindstyrkan. Desto lättare vinden är desto längre och kraftfullare rörelse behövs, eftersom du inte kan göra tillbakagången i rörelsen snabbare utan att akterliket kollapsar men du behöver ändå få ut så mycket kraft att du kommer upp i planing. Träna försiktigt på riggrörelsen i början så att du får in tekniken för att sedan öka intensiteten och kraften i rörelsen. Även fast du gör en liten och lugn rörelse skall du känna en tydlig framåtrikta kraftökning i riggen om du gör rätt. Håll koll på akterliket så att det inte kollapsar, det brukar höras ganska tydlig om det gör det. Effektiv pumpning ger inte ifrån sig något skramlande ljud från monofilmen. När du behärskar denna teknik kommer du sällan att behöva mer är tre till fyra pumptag för att brädan skall poppa upp i planing, förutsatt att det blåser tillräckligt för att planing skall vara möjligt, för det går även att pumpa upp i planing när vinden är precis så svag att det inte går att bibehålla planingen utan att fortsätta att pumpa och då kan man ju hålla på i all oändlighet, mycket frustrerande.
Kryss
Att kunna ta höjd brukar inte vara något problem med en Formula, det är bara att styra upp fören mot vinden. Men man kan förståss göra det mer eller mindre bekvämt och effektivt. Det effektivaste är att ha seglet helt inskotat till mitten av brädan och att stänga till glipan mellan underliket och brädan. Samtidigt skall du inte luta riggen överdrivet mycket över dig, prova att trycka framhanden ifrån dig så kommer du finna extra kraft! Brädan skall vinklas något åt lä för att få extra lyft ur fenan. Överdriv inte för då ökar den våta ytan vilket bromsar, det handlar bara om någon grads vinkel. Pressa inte heller de sista graderna i höjd, då tappar du för mycket fart vilket minskar lyftet i fenan och du får onödig avdrift.
Man ska inte behöva inta någon speciell och ansträngande ställning, det skall inte göra ont att segla till väders. Man skall stå precis som på alla andra bogar, med rak kropp, raka armar och svagt böjda ben som absorberar vågor. När man vänder upp på en kryss så vandrar krafterna från seglet bakåt, de blir mer sidoriktade vilket gör att du måste kompensera med att komma fram på brädan. Detta gör du genom att luta dig mer framåt. Här gör många fel. Vanligt är att man överdriver rörelsen och vrider hela överkroppen framåt och i värsta fall sträcker man helt på bakbenet och böjer frambenet. Det enda som egentligen behövs är en lätt förflyttning av höften, överkroppen skall fortfarande vara parallell med bommen, det är bara huvudet som skall vara vridet framåt. Allt annat är bara ansträngande i onödan och hjälper dig inte med att komma snabbare fram. Spikrakt bakben är riktigt illa, dels för att ett rakt ben inte kan absorbera sjön och då blir det studsigt och fladdrigt och det går inget fort alls. Vad värre är att ett rakt bakben ofta leder till ett överdrivet böjt framben. Vad som händer då är att mycket av din kroppstyngd hamnar på frambenet, resultatet blir att du tynger ner lovartskanten. Detta medför en rad negativa effekter och i lättvind kan det vara speciellt förödande. Den våta ytan ökar vilket bromsar farten, fenan tappar lyft både av den negativa vinkeln och av fartsänkningen vidare så gör vinkeln att brädan börjar lova mot vinden och då tappar du ännu mera fart. En ond cirkel som oftast slutar med att du tappar planingen. Detta beror oftast på dåligt trim som t.ex. att mastfoten är för långt bak, för hög bom, bakre fotstroppen för lågt bak eller en kombination av ovanstående. Det handlar om att balansera krafterna. När något känns fel fundera på vad det är som händer och varför.
Djup slör
Grund stancet är återigen detsamma. Här har man till skillnad från kryssen mycket framåtriktad kraft i riggen som man måste kompensera med att komma bakåt på brädan, frambenet blir något rakare och bakbenet mer böjt. Brädan skall trimmas på samma sätt som på kryssen, dvs. något åt lä. En stor bakstropp gör att du kommer in mer med foten så att man kan trycka mer med tårna vilket underlättar för att hålla rätt trim på brädan. Seglet kommer inte att vara fullt så hårt inskotat som på kryssen och det kommer heller inte att vara möjligt att stänga till underliket mot brädan och det är heller inget som du skall eftersträva, tvärt om försök hålla riggen framåt bort från dig och så upprätt som möjligt, prova att flytta framhanden bakåt så brukar man hitta lite extra kraft (dock kommer kastfallet närmare). Gå inte så djupt som det bara är möjligt, speciellt inte om det är lite sjö. Då riskerar du att fastna och tappa planingen på baksidan av vågorna. Släpp alltid på uthalet så att seglet ligger emot bommen ungefär fram till hängselelinorna. Detta ger seglet bättre stabilitet när man går djup och risken för att man överskotar och tappar kontrollen minskar, speciellt när vinden ökar och man börjar bli överriggad. Då är även kycklingstroppen grymt effektiv och gör att man får läget under kontroll ett tag till. Hur länge man kan stå ute i bakstroppen är bara en träningssak men förr eller senare måste alla ta till kycklingstroppen. Att förlänga hängselelinorna är ett effektivt sätt för att kunna stå kvar ute i bakstroppen ett tag till.
Som sista ord vill jag bara säga att Formula är lite annorlunda och det kan ta ett tag att vänja sig och hitta rätt trim, man får ge det lite tid helt enkelt. I gengäld blir man belönad med många gånger fler seglingstimmar och mer fart och adrenalin (ok slalom i kuling går fortare men tyvärr blåser det ju så sällan kuling i vårt vindfattiga land).
Vi syns på vattnet i sommar!
//Jimmy