Få färdigheter är så viktiga som kryssen, kanske inte lika fartfylld som en slör men ack så viktig och användbar. Redan första gången man ställer sig på en bräda blir man plågsamt medveten vad som händer om man ger sig ut i frånlandsvindar.... slutade i vassen och pappa fick hämta mig med båten... är en alltför vanlig fras man får höra av förstagångssurfaren. Med dagens trend med stora brädor, fenor och segel har kryssen blivit ännu viktigare och även enklare.
Alla vet att det är omöjligt att gå rakt mot vinden men vilken vinkel är den optimala? Grunden i att kryssa är att hitta den rätta balansen mellan fart och anfallsvinkel mot vinden, ju högre du går desto långsammare går det men den totala höjden man tjänar blir ett resultat av fart och anfallsvinkel vilket gör att man trots allt kan tjäna på att gå högre i vind även om man inte seglar lika fort.
Med en traditionell courseracer ger centerbordet och den långa vattenlinjen ett lateralt motstånd och ett lyft som gör att man kan gå mycket högt mot vinden, kanske ca 45 grader, men farten begränsas av det extra motståndet som dessa komponenter medför. En slalombräda däremot har minimal vattenlinje och motstånd och kan därför kan hålla en mycket högre hastighet men istället inte lika högt mot vinden. Slalombrädor går bättre och bättre ju mer det blåser och ju mer tryck man har i grejerna. M1ed bra utrustning och rätt teknik är en slalom/course överlägsen en courseracer om vinden bara är tillräckligt stark.
För att ha rätt position på kryssen ska man hänga framåt med kroppen och sträcka ut det bakre benet nästan rakt. Armarna ska kännas som om man lämnar dem bakom sig samtidigt som man sträcker sig som för att titta framför masten. Detta för att riggen skall hållas så upprätt som möjligt samtidigt som man stänger gapet mellan bräda och segel. Vikten skall komma genom selen, något kortare hängseletampar och främre fästpunkten någon cm längre bak kan hjälpa till.
Första och enklaste tipset när man vill börja ta bättre höjd är helt enkelt att pressa ner lovart kanten på brädan och tvinga den upp i vind genom att hålla ett konstant hältryck. Denna teknik fungerar bra på alla typer av brädor, även vågbrädor och även i icke planande farter.
Detta är dock inte en optimal teknik. Med mer avancerade brädor som är utvecklade för att ta bra höjd behöver man inte använda sig lika mycket av lovartkanten utan litar istället på lateralmotståndet. Den framåtlutade ställningen är den samma men brädan seglas nu helt flat eller svagt vinklad mot lä och man låter fenan och läkanten ge lyft för höjdtagning. På detta vis tar man bort vattenmotståndet som orsakas av att lovartkanten pressas i vattnet och fenan kan jobba effektivare för att ge lyft. Problemet med denna teknik är att man måste koncentrera sig mycket för att behålla perfekt trim på bräda och segel och avgöra hur mycket tryck man skall lägga på fenan, det är enkelt att få spin-out om man trycker för hårt. Använd knäna som stötdämpare för att undvika spin-out och försök hålla brädan i vattnet.
För att lyckas behövs det fart, utan fart ingen höjd. När man tappar fart slutar fenan generera lyft och man kan inte längre gå lika högt i vind. Detta gör att man med fördel kan starta en kryss med att falla av lite för att på så vis få upp farten.
Mycket ont har sagts om kryssen men förutom att den ofta är nödvändig så kan det även vara utmanande och spännande att segla iväg och utforska nya stränder, nya bryt, runda öar och segla till platser som man tidigare inte kunnat ta sig till, för att inte tala om de djupa slörarna man kan får på vägen hem.... Med rätt teknik behöver man inte alltid sätta på största fenan för att ta höjd vilket gör slörarna ännu mycket roligare!!!! Tänker man dessutom tävla så är kryssen ett av de viktigaste momenten, klanta dig och du ligger ohjälpligt efter!!!